Några snälla människor har under året tagit sig till Droppen, som jag tror att blodgivarmottagningen på Sahlgrenska heter, och lämnat blod. Man har frivilligt satt sig i de ganska obekväma stolar som erbjuds, fått en kateter i armen och offrat några deciliter blod och en timma för att fylla på Sahlgrenskas blodbank. En del av det blodet flyter idag runt i min kropp. Igår hade jag 85 i Hb, efter två påsar blod har jag minst 100 i Hb, och det märks! Jag vet inte hur jag skall kunna uttrycka min tacksamhet för vad dessa blodgivare gjort och för det system som möjliggör insamling, lagring och distribution av nytt, friskt blod. Jag får ta till mig det som Kaisa Bergqvist sa: ”Tacka och ta emot!”
Nu har jag varit ute och promenerat till Apoteket, för jag hade blandat ihop en tom och en full förpackning med medicin. Tyvärr hade man inte den medicinen på apoteket, men man lovade att den skulle finnas där klockan 10 i morgon. När jag är ute och går så tittar jag mig omkring som om jag skulle kunna upptäcka nån elak bakterie som jag skulle kunna undvika genom att välja en annan väg. Så är det naturligtvis inte, men man blir lätt paranoid i min situation.