När jag var hos Lars Möllgård på Hematologen förra veckan så blev jag på nytt påmind om att jag har en obotlig, dödlig sjukdom. Visserligen tror inte Lars att jag skall dö i morgon tydligen, för jag har fått tid för ett återbesök i november.
Idag kom ASIH-läkaren Dunja och meddelade att jag inte är tillräckligt sjuk för att få finns kvar som patient hos ASIH. ASIH har som uppgift att lindra problem för patienter som är i ett palliativt stadium, men jag har inte ont som kan relateras till min leukemi. Jag överförs därför till Tuve Vårdcentral. En gång i veckan skall jag gå och ta blodprover, och sedan kommer en läkare på Vårdcentralen att ringa upp och berätta om provsvaren.
Detta är naturligtvis positivt, jag är inte tillräckligt sjuk för att behöva ASIHs omvårdnad. Att jag reagerade negativt när Dunja var här beror naturligtvis på att jag har blivit så väl omhändertagen av teamet, och att mitt förtroende för Tuve VC inte är det bästa. Men jag måste acceptera att jag inte uppfyller de kriterier som gör att jag får fortsätta att vara patient hos ASIH.
Sammanfattning: Jag har en obotlig och dödlig sjukdom, men jag är inte tillräckligt sjuk och dålig!