Varje vecka på tisdagen kommer man från ASIH-teamet och tar blodprover. Sedan går jag och väntar på att få reda på resultatet, som jag normalt får redan dagen efter. Är mitt Hb-värde bättre än 90 så behöver jag inte få blodtransfusion. Mitt liv styrs till en del av mina provsvar.
Igår var jag på Sahlgrenska och pratade med Lars Möllgård som haft hand om mig i många år.Jag försökte förklara hur jag upplever min situation och Lars var glad för att jag kände mig OK, men betonade att jag har en dödlig sjukdom. Han visade också på provsvar som jag normalt inte får reda men som visade att det läcker ut så kallade blaster i blodet, de finns alltså numera inte bara i ryggmärgen. Jag bad om hjälp att förstå vad detta kommer att leda till. Men, det finns för många variabler i detta spel, så den frågan kan man inte svara på. Man kan laborera med dosen av Hydrea, öka den eller minska den. Jag fick en ny tid den 20e oktober, vilket jag tolkar så att Lars Möllgård tror att det finns en chans att jag kan leva så länge.
Jag frågade vem det är som granskar de provsvar som jag så ivrigt väntar på varje onsdag, och jag fick klart att det är ingen på Hematologen som rutinmässigt kollar mina blodvärden. Det förväntas läkaren på ASIH göra. Jag nämnde då att en läkare på ASIH sagt att hon inte är specialist på blodsjukdomar. Men detta oroade inte Lars, för om läkaren på ASIH känner sig osäker så kan hon kontakta Hematologen, och så har också skett några gånger.
Jag vet att när jag pratade med Kirsten om blodprover så svarade Kirsten att hon egentligen inte ville veta provsvaren. Kirsten sa att hon inte är specialist på blodsjukdomar så hon måste lita på att läkarna kollar provsvaren och vidtar nödvändiga åtgärder. Jag kanske skulle sluta att bry mig om mina provsvar och lita på att läkaren på ASIH har full koll.