I vanliga fall funderar man ju inte så mycket över sitt blod, annat än när man skurit sig i fingret. Men, under de senaste månaderna har jag naturligtvis funderat desto mer. Låt oss ta det från början:
CVK
Bland det första som hände när jag kom till avdelningen var att man skickade mig till operation för att sätta in en kateter, i mitt fall en Central Ven Kateter som alla kallar en CVK. Så här ser det ut på gubben:
Den består alltså av två slangar som man har stuckit in i armbågshöjd på man högra sida. Slangarna som är cirka 2,0 mm i diameter går in i en ven som är direkt förbunden med hjärtat. Slangarna följer venen ända till hjärtat så att spetsen av slangarna sitter precis där ådern ansluter till hjärtat. När man alltså injicerar någon vätska så hamnar denna där blodflödet är som högst, så att man får störst uppblandning av injektionsvätskan och blodet. Tack vare detta kan man ge exempelvis cytostatika snabbare än om man skulle ha injicerat i armen, eftersom risken för att cellgiftet skall etsa i blodådern är mindre ju högre blodflödet är.
En annan fördel med CVKn är att man också kan ta blodprov genom denna, och jag slipper därför att man skall sticka mig i armbågsvecket varje gång man skall kolla mina blodvärden.
Blodet.
Bland det farligaste som fanns när man var barn var blodförgiftning. Om man hade ett sår så skulle man direkt tvätta rent och sätta på plåster, för det allra minsta kunde resultera i att man blev allvarligt sjuk. Detta var och är en mycket bra regel. Men när man ser hur man här på Hematologen sprutar in både det ena och det andra så kan jag inte låta bli att förvåna mig. Inför varje injektion eller blodprov så sprutar man koksaltlösning i CVKn, bland annat för att kolla att den inte blivit blockerad. Sedan blir det 10 ml koksaltlösning före och lika mycket efter blodprovet eller injektionen. Annat som jag fått injicerat är olika slag av antibiotika, cellgifterna, glukoslösningar (litervis) och en annat som jag inte kan komma ihåg namnet på. Jag undrar var all denna extra vätska tar vägen, finns det någon reservoar som tar hand om dessa extra liter som pumpas in i systemet.
FURIX
Sedan skall man väga sig stup i kvarten, och naturligtvis så går man upp i vikt när man pumpar in vätska i systemet. När man rapporterar att nu har viktien ökat med ett kilo eller så, så kommer domen: Då får du ta vätskedrivande – FURIX. Jag vet att Karin åt FURIX, men jag får det intravenöst, och jag kan rapportera att det är mycket effektivt.
Dagsläget
Jag trodde att jag skulle ha så bra värden att jag inte skulle behöva blod eller trombocyter, men oj vad jag hade fel. Jag har:
Hb 91
Vita. <0,1
Neutrofila <0,1
TPK. 12
Så får jag sitta här hela eftermiddagen medan man letar reda på två påsar blod och en påse trobocyter till mig. Jag är redan hungrig och har ont i huvudet. Besvikelse. Sedan snöt jag mig och då kom Doris och sa att jag inte får snyta mig, bara torka näsan. Fler regler att rätta sig efter.