I går var jag och Annika och Camilla och lyssnade på två föredrag om min sjukdom AML. Det var en överläkare Bege och en sjuksköterska Petra som gav en bred presentation. Jag tyckte nog att jag hade hört det mest, men Bege visade en intressant graf över prognos för överlevnad. Kanske inte så muntert för mig, men bra att veta för familjen.
Idag har jag fortsatt vänta på ett telefonsamtal från mottagningen med ett besked om mina vita blodkroppar är vad de utger sig för att vara eller om de är maskerade cancerceller. För min egen del är det en viktig information, men jag har väntat sedan i måndags på att någon från Hematologen skulle ringa mig och berätta sanningen. Jag blir allt mer fatalistisk, vilket man kan uttrycka så att jag skiter i vilket alternativ som gäller fram till dess att någon finner det motiverat att informera mig. Jag tror också att jag hade mått bra av ett par påsar blod i måndags vilket jag inte fick, men jag har en ny tid på måndag då jag hoppas vi kan korrigera detta.