Jag skall erkänna att jag har varit ganska ”låg” de senaste veckorna och att jag inte har skrivit så mycket i min blogg. Det har funnits rutiga skäl och randiga orsaker till detta. Men, idag känns det bättre. När man var här för att ta prover så kunde man använda min Venport (Port-a-Cath), och sköterskan Annelie var mycket nöjd med flödet. Hurra! Då har vi löst problemet om hur jag skall kunna få intravenös antibiotika, vilket jag kommer att behöva förr eller senare. En annan sak som plötsligt blev bättre i morse har att göra med att jag har haft svårt att sitta och gå de senaste månaderna. Utan att gå in på detaljer så kan jag bara konstatera att någonting hände i morse som gjorde att mina bekymmer lättade. I morgon skall jag besöka en läkare på Lundby sjukhus som jag hoppas skall kunna ge mig en permanent lösning på mina ”sittproblem”.
Det som återstår på den tråkiga sidan är att läkaren på ASIH teamet har följt upp mina blodprover för den senaste månaden. Där ser man att mina vita blodkroppar ökar i antal, och att mätetalet för LPK nu ligger över 10. Jag har i min okunskap trott att det var bra och att detta kunde betyda att jag blivit mindre infektionskänslig. Men, alls icke. Dunja, som min läkare heter, hade konsulterat en kollega som hade sagt att det inte ser bra ut. Den tillfrågade läkaren hade föreslagit en behandling med cellgifter (Hydrea 500 mg). Om jag skulle välja att inte ta denna medicin som kommer jag att bli sjuk, och om jag tar medicinen så kommer jag att få biverkningar som ”allvarligt kommer att påverka din livskvalitet”. Jag får själv avgöra vilken väg jag skall gå. Jag invände att jag har alldeles för dåliga kunskaper för att kunna fatta ett så livsavgörande beslut. Därför har jag ordnat med så att jag och Camilla får träffa en läkare på torsdag, en hematolog, som skall kunna förklara skillnaden mellan pest och kolera. Håll tummarna!