Erik Axel Karlfeldt skrev dikten Längtan heter min arvedel, och jag tar mig friheten att göra en egen twist på texten. Just nu väntar jag på resultatet av benmärgsprovet som jag gjorde igår. Som jag skrev kommer det att styra den fortsatta behandlingen. Men om jag fortsätter att tänka, och det är precis vad jag gör (alldeles för mycket), så vet jag ju ingenting om vad som blir konsekvenserna av om Lars Möllgård beslutar att man skall fortsätta enligt den ursprungliga planen med fler cellgiftbehandlingar, eller om Lars beslutar köra enligt plan B. OK, jag är trött och orkar inte springa uppför källartrappan, men för övrigt är det ju inga nya fel på mig. Men jag vet inte om plan A betyder att jag lever fram till mitten på nästa år eller ytterligare tre år eller om plan B betyder att jag kommer att sjunka in i ett vegetativt stadium i början på nästa år. OK, jag hör att någon har den alldeles korrekta invändningen att det vet man ju inte även om man inte har AML.
Det är därför jag ser framför mig att jag går och väntar.
Men så länge jag är vid liv så skall jag naturligtvis utnyttja detta förhållande. Jag skall göra något med barn och barnbarn, jag skall träffa mina bröder och svägerskor. Jag skall inte ställa till med en stor fest för mina vänner som Magnus Härenstam gjorde, men visst skall jag se till att träffa mina vänner. I vilken mån jag kommer att kunna realisera dessa planer beror naturligtvis på hur mitt immunförsvar utvecklar sig. Vi får vänta och se.
Ikväll börjar min astronomikurs på GU/Chalmers. Jag vet inte om jag vågar gå dit eller ens om det är meningsfullt, för jag vet ju inte om jag kommer att kunna gå kommande onsdagar. Vi får vänta och se.
I Dalarna är det snökaos på vissa håll. Här är det tre grader blitt och nordliga vindar jagar molnen. Jag slötittade på TV igår kväll och såg ett program om extrema samlare – hording. Därför skall jag börja röja bland mina högar av gamla tidningar. OK, jag har inte läst varje artikel i varje tidning, men sannolikheten att jag plockar fram juninumret av Forskning och Framsteg från juni 2008 är ganska liten, så jag slänger alla mina buntar. Jag skulle behöva göra samma sak med våra böcker, för nu ligger det böcker framme som jag inte får plats med i bokhyllorna. Men, hur och på vilka grunder sorterar man böcker? Har jag läst dem? Är några böcker särskilt värdefulla? Skall jag kasta skönlitteratur eller facklitteratur? Om jag hade kunnat fråga Karin så tror jag att hos sagt: Släng skiten!