19 november. Borta bra men hemma bäst.

Så fick jag då åka hem efter bara en vecka, och det känns fantastiskt skönt. Visserligen har jag en period framför mig då jag måste vara extra försiktig eftersom det är nu som mina blodvärden skall tryckas tillbaka. Men redan på måndag skall jag vara tillbaka på öppenmottagningen för koll av blodvärden och troligen för att göra upp en ny plan. Igår så var det en ung läkare, Michael, som skulle sy fast min CVK, och medan han gjorde det så kunde han ju inte springa sin väg så jag passade på att pumpa honom på hans uppfattning om hur min fortsatta behandling kommer att se ut. Han trodde att jag kommer att besöka öppenmottagningen två eller tre gånger i veckan under de kommande veckorna. Sedan blir det ett benmärgsprov och efter det så blir det en ny vecka med cellgifter. Vi räknade veckorna som är kvar på året och kom fram till att det blir julveckan eller kanske veckan innan som blir aktuell.

Det finns de som blir helt botade från sin leukemi, eller AML (Akut Myeloisk Leukemi) som man föredrar att kalla min sjukdom. Men det finns olika grader i helvetet också när det gäller AML, allt från aggressiva till mera moderata former. Vilken typ som jag tillhör har man ännu inte kunnat konstatera. Jag har en liten skrift från Blodcancerförbundet som jag skall beställa och dela ut, för där beskrivs både vad AML är och vad man gör för att försöka bota sjukdomen.

Jag känner mig något darrig fortfarande och jag bad att Camilla skulle behålla Frida tills vidare. Det blir nog så att jag kommer att ta mig en eller flera tupplurar. Jag har också fortfarande känning av oro i magen, så jag vill gärna hålla mig i närheten av ”det lilla kontoret” som min radiokompis SM6DKD säger.

Lämna ett svar