OK, så här är det, just nu så är jag i en fas där mina blodvärden försämras och därmed ökar min infektionskänslighet. Därför gäller: ”Du får inte bli sjuk!” Har ni tänkt på det att om man skall göra något då kan man lägga upp strategier och taktiker för hur man skall lyckas med sin målsättning, men det är värre när man skall låta bli. Igår löste det sig genom att jag samtidigt frös, så att ligga under min goda filt var en bra lösning. Daniel överraskade mig genom att laga middag, ugnsbakad lax, man får tacka och ta emot! Snälla människor ringer för att höra efter om jag är kvar på sjukhuset eller om jag är hemma på permission. Jag pratade med min hundkompis Kjell som ligger på avdelning 19 på Sahlgrenska, och så mycket kan jag säga, det finns de som det är mycket mer synd om än mig. Jag slipper ju ha ont.
Om jag nu skulle bli sjuk så är det troligt att jag träffat på en bakterie som letat sig in via munnen, näsan eller ett sår nån stans. Jag har därför kommit att bli en fanatisk gurglare. Jag gurglar munnen för att skölja ut eventuella oönskade inkräktare. Nu är det bara det att samtidigt så har min kräkreflex vuxit till sig, så jag kan snart inte hålla mat eller vatten i munnen mer än en sekund, sedan måste jag antingen svälja eller spotta ut. Detta gör att mina måltider blir något annorlunda. Jag har också provat med olika munsköljmedel som Klorhexidin eller SB12, men det blev ingen skillnad. Jag får ta en snabb klunk och sedan spotta ut med det samma. Men, så hittade jag en flaska med Vademecum, detta anrika gamla medel som fungerar vid förkylning och mot myggor. Till min förvåning så håller sig kräkreflexen i skinnet med Vademecum, så nu gurglar jag mig flera gånger om dagen igen och håller förhoppnings några bakterier borta. Vademecum är för övrigt latin och betyder (tror jag) Gå Med Oss.
Så till dagens rubrik: Lära nytt eller lära om. Jag har nästan alltid en faktabok inom räckhåll och jag läser om astronomi, klockor, Arduino, amatörradio eller något annat som intresserar mig. Men, den senaste tiden så finner jag att jag läser om, det vill säga repeterar det som jag läst både en och två gånger tidigare. Det är som om jag måste vidmakthålla gamla kunskaper, det har blivit viktigare än att lära något nytt. Jag hittade en gammal bok (från 2005) av en engelsk vetenskapsjournalist som heter Nigel Calder. Han gav sig katten på att skriva en bok om Einsteins relativitetsteorier på ett sådant sätt att alla skulle kunna ta till sig denna nya fysik. Detta gjorde han 1979 och till 100 årsjubileet av publiceringen av den speciella relativitetsteorin 2005 så gav förlaget ut en nyutgåva. Jag har läst boken tidigare och jag har läst om Einsteins arbete i många sammanhang, men nu läser jag igen för att inte min förståelse av Einsteins universum skall bli alltför grumligt. Jag har funderat mycket över mitt eget beteende. Varför lär jag inte något nytt istället? Kan det vara så att jag känner att mitt minne är som ett äldre hus, men märker att man behöver lappa och laga för att huset inte skall ramla ihop, och man behöver ”lära om” för att inte tappa sammanhangen.