Igår pratade jag med en gammal kompis som berättade att han gått igenom samma behandling som jag håller på med, och vi kunde göra jämförelser av att sitta i de eljusterbara stolar som finns på hematologen. Nåväl, jag nämnde att jag kör bil eller åker sjuktransporttaxi till Sahlgrenska. Min kompis sa att den rekommendationen hade han nog också fått, men att han i alla fall hade valt att åka buss eller spårvagn. Jag pratade med Camilla om att följa anvisningar till punkt och pricka, eller att lägga ett filter av ”sunt förnuft” över anvisningarna. Jag kör bil/åker taxi för att jag fått besked av personalen på avdelningen att jag måste undvika folksamlingar, exempelvis på buss eller spårvagn. Därför går jag till torget och ställer mig utanför Apoteket och kollar när det inte är så många människor i butiken innan jag går in. Jag kollar med termometer att maten blivit uppvärmd till 72 grader under minst 2 minuter, och jag har tackat nej tack till två inbjudningar om lunch i veckan samt till en påse med Baddare från Göteborgs Kex. Jag byter tandborste en gång i veckan enligt rekommendation liksom att jag byter lakan i sängen med samma frekvens. Jag följer mina anvisningar bokstavligen.
Jag har vid några tillfällen sagt att jag upplever min situation så att jag lever i en bubbla. Jag skulle vilja åka till INET för att kolla på en ny laptop, eftersom min tio år gamla laptop nu tar tio minuter för att starta, men på INET brukar det vara ganska gott om folk. Om dessa är kärnfriska eller smittbärande vet jag naturligtvis inte, så där kör jag enligt principen ”play it safe!” och stannar hemma. Sista gången jag talade med en läkare tog jag upp de restriktioner som jag fått och frågade om jag höll på att bli hypokondrisk eftersom jag försökte följa givna anvisningar så noga som jag bara kan. Men, jag fick rådet att vara försiktig, i alla fall så länge som de Neutrofila vita blodkropparna ligger under 0,5 enligt provsvaren.
I natt vaknade jag med koagler i munnen, och det tog några sekunder innan jag övertygat mig om att jag inte höll på att förblöda. Sen sov jag inte mycket mer den natten. Nu mår jag bra. Solen tittar fram, det är 6 grader varmt ute och jag skall leta rätt på de timers som behövs för att tända och släcka adventsstjärnorna och adventsljusstakarna. Karin var mycket noga med att fira advent, så den traditionen fortsätter jag med. Däremot blir det nog ingen julgran eftersom vi inte kommer att vara här i jul.