Taxin kom 07:05 och jag var på avdelningen redan före klockan åtta. Jag fick tillbaka min gamla säng, 9:3, och jag kröp ner och hann somna innan man kom och tog en massa prover. Nu har ronden varit här och sagt att man drar igång behandlingen i eftermiddag. Sen räknade dr Yvonne på fingrarna och kom fram till att det blev två dagar intravenöst och tre dagar injektioner under huden. Om allt går bra så betyder detta att man skickar hem mig på söndag (18 dec). Tyvärr känns det som om jag skulle bli förkyld, för näsan den rinner som en öppen kran. Jag skall nämna detta för Nancy, sköterskan som har hand om mig och som gärna vill prata om Einstein och relativitetsteorin. Rent teoretisk innebär detta att jag skulle kunna åka med Hans till Skoterhallen på söndag för att komma med goda (?) råd om hur man lossar en envis skruv på Jennys skoter.
Var ni på något lussefirande idag? Själv har vi blivit inbjudna till lussefirande klockan 15 i dagrummet. Sköterskor och biträden har girlanger om håret, så det blir nog en trevlig tillställning.
Nu droppar det Daunorubicin in i mitt blodomlopp, det är en röd vätska som ser ut som Campari. Jag var tveksam till denna form av cellgift som jag kallade för hallonsaft. Men Kirsten rättade mig och sa att det var hennes bäste vän som tog död på cancercellerna. Så nu försöker jag också tycka om Daunorubicin.