Sov oroligt, men jag sov dock. Furixen (vattendrivande medicin) gjorde dock vad den kunde för att tvinga mig till små nattliga utflykter. Jag undrar om inte personalen helt medvetet lägger mig på plats tre eftersom den ligger precis vid toadörren. När jag blev väckt klockan halv sex för att man skulle ta prover så kunde jag konstatera att min ”bubbla” var på plats igen. Jag försökte förklara detta för nattpersonalen, men de har alltid så brått om för att hinna med alla provtagningar. Jag kände att jag hade feber och ibland så var jag varm och fick ligga ovanpå sängen och ibland frös jag och sände varma tankar till Annika som skänkt mig en värmefilt. Jag hade ont i munnen och jag mådde illa. Min huvudvärk hade jag gärna varit utan. Men andra ord, nu var det precis som vid de förra behandlingarna. Ronden med dr Yvonne var här och när hon hört på mina tirader så undrade hon om jag ville avbryta behandlingen !!! Det vill jag naturligtvis inte, men jag vill tala om för min läkare när jag mår superpyton.
Sen spydde jag och efter det mådde jag mycket bättre. Jag har fått min andra påse med Rubinol (eller vad det heter) och man har börjat ge mig injektioner i benen med den andra typen av cellgift. När, det gör inte ont, det knappt känns när man sticker.
Jag delade rum med två herrar, Jan och Ingemar. När herrarna satt och pratade så trängde det genom min bubbla att Jan var seglande radioamatör. Jag presenterade mig med min signal, och det visade sig att vi hade haft kontakt när Jan låg vid Shetlandsöarna. Jan skrevs ut under eftermiddagen, annars så hade vi nog kunnat fördjupa oss i radioteknikens irrgångar.
Nu väntar jag besök av Linnéa och Camilla och som tur är så håller bubblan på att tunnas av.Hur är det med mina provsvar? Har blodvärdena börjat minska ännu? Nä, det håller sig på acceptabel nivå:
Hb. 103
LPK (vita). 9,8
TPK. 442
CPK. 63. (Snabbsänka – visar att jag har en infektion i kroppen)
När jag gick runt och visade Linnéa hur vi har det på avdelningen så träffade vi på dr Mattias. Han berättade att resultatet från senaste benmärgsprovet hade kommit och att mina blaster nu var nere i storleksordningen 1 procent. Då har jag alltså gått från 20 till 4,5 till 1 procent, och det tycker jag är en utveckling som bådar gott.