Igår vid denna tiden ville jag helst bara krypa under min varma filt och inte prata med någon. Idag är jag uppstigen, har ätit frukost, tagit mina mediciner och fått dagens första spruta. Jag känner en viss otålighet och jag har erbjudit mig alla tjänster som att städa på något förråd, knappa in gamla journalanteckningar i något datasystem, eller vad f…n som helst, bara för att få tiden att gå. För nu händer ingenting förutom att man byter mitt dropp då och då, och att jag får en spruta klockan nio och en klockan tjugoett. Detta kommer alltså att hålla på till och med söndag. Nu har jag visserligen upptäckt att jag har en TV på rummet, så det blir väl att kolla på den en hel del. Fast ronden har ju inte varit här ännu, och det finns ju alltid en risk eller möjlighet att man ändrar på uppgjorda planer.
Igår på TV var det en femtonårig flicka som har skelettcancer och som också skriver en blogg om hur hon upplever livet som cancersjuk. Hon har tiotusen följare och jag unnar henne var enda en. Men jag är glad för att just du läser mina rader.
Nu har ronden varit här, och allt bedömdes vara OK. Om (detta OM som alltid skall vara med) allt går enligt plan, så får jag åka hem på söndag förmiddag. Sedan följer två veckor då jag är särskilt infektionskänslig och skall besöka Öppenmottagningen var annan dag. Fem veckor räknat från söndag är det så dags för den fjärde behandlingen som bara omfattar sprutor, och den får jag alltså som en födelsedagspresent, det vill säga den startar i början på februari.
Dagens noteringar är:
Hb. 95
LPK. 8,4
TPK. 441
man kan se att cellgifterna har börjat verka. Nu kryper jag under täcket och läser i en bok.