Nu sitter jag här på min sängkant på avdelning 141, sal 9 plats 3 och gör ingenting, ja, jag skriver ju min blogg. Jag har fått reda på mina blodvärden, och de ser väl inte alltför avskräckande ut. Visserligen har man hittat att mina njurar tagit stryk av behandlingen, så man har ökat mängden glukos som jag får. Då kan du gissa vad det blir för resultat av det. Jourläkare skall komma och titta på mig och eventuellt skicka hem mig (så låter det idag), men när jourläkaren dyker upp är skrivet i stjärnorna. Jag känner mig annars hemgångsklar, men tar inte ut nånting i förväg.
Och nu är jag hemma. Camilla kom och hämtade mig och Annika hade gjort i ordning en lunch som jag kunde äta trots min svullna tunga. Nu har jag kollat så att jag inte har några räkningar som förfaller och nästa anhalt blir min säng och värmefilten. Jag hade en inbjudan från Hans och Kaisa om söndagsmiddag, men kroppen sa att den ville vila, jag hoppas att familjen Bergqvist inte tog illa upp. Jag skall tillbaka på tisdag för nya prover och jag blev hemskickad med den vanliga förmaningen att inte bli sjuk, speciellt inte influensa eller vinterkräksjuka. Alla med dessa åkommor ber jag stanna hemma, vi får träffas en annan gång.
Egentligen har jag det mycket bättre på avdelningen, omsvärmad av personal dygnet runt. Men, borta bra må vara sant, men jag håller fullt med om att hemma är bästa.