De senaste dagarna har jag varit så trött att jag mest legat under mitt duntäcke. Som tur kommer Frida och buffar på mig med ojämna mellanrum, även mitt i natten, och säger att hon måste gå ut. Nu är jag på hematologen för provtagning och tankning av blod. Mina vita blodkroppar lyser med sin frånvaro ( <0,3 ), så fortfarande gäller största försiktighet med mat och kontakter. Jag träffade dr Gustaf som sa att man måste väga fördelar och nackdelar med att träffa familj och släkt. Mötena kan ge positiv energi, som jag så väl behöver, men det finns ju en risk att jag träffar på en oönskad bacill. Nyårsafton med familjen och besök från Skåne tyckte han lät OK, själv skulle han jobba på akuten under nyår. Vi kom överens om att mina blodvärden bör vända upp under nästa vecka.
När jag berättar för läkare och sköterskor om min trötthet och mitt stora behov av att sova, så verkar det som om detta är helt normalt. Jag får kommentarer som att ”man måste ge kroppen en chans”. Jag skall tänka på detta när jag ligger under täcket istället för att göra något ”nyttigt”.