Först ett varningen ord, denna blogg handlar mest om hundar och inte alls om min leukemi.
Jag bor ihop med en äldre dam, och det tycker jag är mycket trevligt. Visserligen har damen med åren skaffat sig en rad egenheter som jag efter hand fått anpassa mig till, men så är det väl alltid när man bor ihop. Nu för tiden så sover damen och jag ganska mycket, ja var för sig visserligen, men i alla fall. Dessemellan går vi ut på promenader, och detta av två skäl. För det första så föredrar damen att göra sina behov utomhus (tack och lov!) och för det andra så kommer jag på detta sätt ut och får frisk luft. Jag hade först tänkt skriva att jag får motion, men det vete katten om det är så. Damen rör sig nämligen i ultrarapid, så i detta avseende är en promenad snarare en övning för tålamodet än för kroppen. Men, jag kommer ju i alla fall ut, och det blir enochenhalv timma varje dag – minst.
På kvällarna så brukar jag se en nyhetssändning klockan nio på TV, och sedan går vi ut en liten kvällsrunda, det blir inte mer är en kvart eller så. Sedan går jag och lägger mig och läser någon bok, och jag släcker sänglampan vid halv elvatiden. På senaste tiden har den gamla damen lagt sig till med vanan att komma och väcka mig på morgonen, och hennes definition av morgon är ”nån gång efter klockan fem”. Jag säger inget om hon väcker mig klockan två på natten, för då är den normalt hennes mage som krånglar och då är det bra att vi kommer ut på gräsmattan. Men morgonväckningen är något helt annat. Jag försöker först leda in henne på hennes rum och stänga grinden, men det brukar inte hjälpa, för då påkallar hon min uppmärksamhet genom att skälla. OK, då är det lika bra att stiga upp och klä på sig och gå ut, för jag kan inte sova med en skällande hund i rummet bredvid. Nu har mina bröder och svägerskor försett mig med en mysdräkt som gör påklädningen lättare, åtminstone så länge det plusgrader ute, men det blir att klä på sig medan damen står och tittar på mig och säger att hon har varit klar sedan länge. Man skulle kunna tro att när vi kommer precis utanför dörren att de allra mest trängande behoven skulle uträttas på garageuppfarten. Men icke, här skall promeneras. Alltså går vi en normal morgonrunda på en halv timma eller så. Idag var det fem grader blitt, så det fanns ingen anledning att klaga.
Nu har jag kollat med Camilla om damen har samma beteende när hon bor i Björlanda, men Camilla försäkrar mig att Frida sover till dess hon blir utsläppt på morgonen. Konstigt! Men nu har jag börjat räkna på saken. Om vi varit ute halv tio på kvällen så har hon alltså fått klara sig åtta timmar när klockan är halv sex på morgonen, och det är tydligen vad hon klarar. Om vi hade gått ut klockan tolv på natten så hade hon troligen klarat sig till klockan åtta nästa morgon. Nu är ju problemet att jag är både kvälls- och morgontrött, men nu tvingas jag välja. Kan jag vänta till klockan elva på kvällen för sista kissrundan, eller skall jag acceptera att halv sex är en helt OK tid att stiga upp på morgonen?
Fortsättning lär följa.