När jag får frågan om hur jag mår, så plågas jag av att jag inte kan rätt uttrycka min upplevelse av hur jag upplever mitt nuvarande tillstånd. Det är väl därför de allra flesta svarar ”Bara bra!” på frågan ”Hur mår du?” eller ”Hur är läget?” Sen kan man dela upp frågan i många olika kategorier, för frågan om hur man mår innefattar ju allt från den smärta man känner om man har brutit en arm till det obehag man kan känna utan att veta orsaken. Det hade ju varit perfekt om det fanns ett sätt att objektivt mäta smärta så att man kunde svara ”Jo tack, idag ligger jag på 5,83 i smärtnivå för mitt dåliga högerknä”. Då skulle man också kunna jämföra olika människors smärtupplevelser och få svar på frågan om vem som har mest ont. Men någon sådan mätmetod finns ju inte. Det finns en tiogradig skala som någon läkare tagit fram och där man själv får uppge hur man upplever sitt onda, men det blir naturligtvis inte objektivt.
Fast ännu värre är det när man skall försöka att i ord beskriva hur man känner sig, där saknar jag i de allra flesta fall en adekvat vokabulär, som vår gamle finansminister Sträng skulle ha sagt. Det finns dagar då jag helt enkelt inte känner mig bra och där det enda jag kan tänka på är att gå och lägga mig och krypa ner under filten. Jag saknar matlust och jag är trött, men är det en beskrivning av hur kroppen uppfattar situationen? Nä, det blir en väldigt platt beskrivning och jag själv kan tycka att för att man känner sig trött och inte har någon aptit så borde det väl inte hindra att man dammar eller putsar fönster eller gör något annat som borde göras. Ibland kan jag försöka med liknelser som ”det känns som om jag har sockerdricka i hela kroppen”, men i ärlighetens namn, det kanske bara gör det ännu svårare att förstå hur jag känner mig. Att ha ont, eller i vidare mening att inte må bra, det är helt individuellt, så det är inte alls konstigt att man får svaret ”Bara bra!” bara för att man inte kan sätta ord på hur man känner sig.
Nu har jag pratat med mina radiokamrater, så nu vet jag hur det är med deras hundar och katter och hur mycket det blåser på de olika ställen där de håller hus. Idag skall Daniel åka till Stockholm för att åka vidare till Rosie, så nu blir jag ensam i huset. Ja, Frida finns här förstås. Hon tycker om tidiga mornar, i morse var vi ute redan klockan halv sex. Om en stund kommer Annika och hon brukar ha med sig nytt, gott bröd till teet. Det skall nog gå att överleva denna dagen också.