Jag försöker ta en dag i sänder, och det brukar gå ganska bra. När jag fick en PICC-line inlagd så tänkte jag att nu hade man alla möjligheter att ge mig blod och flytande mediciner, och man kunde också ta blod till olika prover. Bra, om jag skulle få feber så fick man väl börja med antibiotika intravenöst igen.
Men, min PICC-line kliade och man kunde precis se var den gick under huden. Jag visade detta för sköterskan Emelie, som i sin tur kontaktade läkaren Dunja. Dunja kom på besök idag, och av hennes bekymrade min förstod jag att det inte såg så bra ut. Dunja pratade med några kollegor och man kom fram till att man måste dra min PICC-line så att inte den irritation som man ser idag utvecklas till en djup infektion och inflammation.
Tyvärr betyder detta att om jag skulle få feber så att läkaren bedömer att jag måste få antibiotika intravenöst, då blir det svårt. Att sticka mig i armen tre gånger om dagen och sätta en tillfällig infart kan man göra några dagar, men snart skulle jag vara helt sönderstucken. I klartext betyder detta att om jag blir riktigt sjuk då kan sjukvården inte sätta in de mest effektiva medicinerna, och då blir situationen snabbt allvarlig för mig.
Men så länge jag lever kommer jag att sitta skönt. Arbetsterapeuten Marie har varit här och förärat mig två kuddar som skall göra det lättare för mig att sitta När jag nämnde något om svårigheten att ta på stödstrumpor så hade hon en lösning på detta också.
Om en stund kommer Camilla och då skall vi äta tillsammans. Sedan blir det en tur till Tuve Torg, och om jag har mer ork så skall vi gemensamt försöka att reducera antalet maskrosor i gräsmattan.