Först var jag väldigt betänksam när det gällde att sätta in en permanent venkateter. Du vet säkert varför. Men sedan fick jag reda på att en PICC-line var enklare att sätta på plats och därför inte borde leda till samma bekymmer vid insättningen. Jag fick alltså en PICC-line i vänster arm. Tyvärr så tog jag inte en bild på den, men det man såg var en tunn slang som slutade i ett kopplingsstycke. Som förväntat så fick jag ett ordentligt blåmärke (hematom) runt om där katetern gick genom huden.
Men efter en dag eller kanske två så märkte jag att man kunde se var den lilla slangen som var instoppad i ett blodkärl drog fram. Det blev en rodnad i huden och om man kände på rodnaden så kändes den hård. ASIH-läkaren Dunja bestämde att man skulle dra ut PICC-linen, främst för att hon var orolig för att den skulle kunna ge blodproppar. Idag kom Annelie och Mona och vips så var PICC-linen borta.
Och nu återstår bara att fundera över vad man skall göra den dag som jag får en infektion som kräver behandling med intravenös antibiotika. Men, jag får väl fortsätta efter devisen: ”En dag i sänder!”
Mona blev förvånad över att jag höll på med arbete i trädgården eftersom jord innehåller många trevliga och otrevliga bakterier. Jag lovade att vara noga med handskar och handsprit.