På Wikiedia kan man läsa om en rad olika former av anemi, eller blodbrist som man säger mera populärt. Anemi kan bero på att man förlorat en massa blod, att det inte bildas tillräckligt med röda blodkroppar eller att de röda blodkropparna förstörs alltför snabbt. Jag har mellanvarianten, de stamceller som skulle ha blivit till röda blodkroppar blir istället till blaster, och de har man ingen som helst nytta av.
Jag tror att de flesta människor har en uppfattning om vad de kan klara av rent fysiskt. Man kan springa ett antal kilometer eller lyfta en tung möbel. Jag har väl aldrig varit en kraftkarl, men jag tycker att jag har varit ganska seg. När jag legat under en bil för att byta ett avgassystem så har jag inte gett mig förrän alla bitarna var på plats. Idag är situationen helt annorlunda. Jag går ut i garaget för att göra någon som jag vet att jag klarar av och jag börjar med friskt mod. Plötsligt upptäcker jag att mina fysiska krafter är borta. Jag orkar inte lyfta och än värre är att jag känner mig dum i huvudet, vilket betyder att jag står med en grej i handen och funderar över hur den här skall sitta. I ett normalläge hade denna situation inte uppkommit, då hade jag precis vetat var prytteln skall sitta.
I förra veckan mätte men mitt Hb och redan då var det nere på 92. Nu är jag säker på att jag ligger någonstans mellan 80 och 90, men förhoppningsvis inte lägre. I morgon kommer man för att ta nya prover, och jag kommer att be att få blodtransfusion på onsdag. Det behöver jag för jag har radiokursen på torsdag, tågresa på fredag och Linnéas födelsedag på lördag. Alltså behöver jag vara fulltankad. Jag hoppas ASIH-teamet tycker detsamma.
Om ni hade suttit bredvid mig när jag skrivit dessa rader så hade ni skrattat. Jag trycker på fel tangent hela tiden. Tack och lov för rättstavningsprogrammet som hjälper mig att göra det som jag skriver läsligt.