Idag var Camilla och jag på Hematologen på Sahlgrenska och pratade med Anna Nilsson som är hematologiläkare. Anledningen var att läkaren på ASIH teamet hade rekommenderat att jag skulle börja med en ny medicin, ett cellgift, för att dämpa antalet blaster i blodet. Blaster är blodkroppar som inte har utvecklats till vare sig röda eller vita blodkroppar eller till trombocyter. ASIH läkaren hade rekommenderat att jag Googlade på den föreslagna medicinen, Hydrea, men jag ville helst prata med en specialist eftersom jag fann att jag stod inför ett livsavgörande val.
Anna gick igenom för och nackdelar med Hydrea, och hennes rekommendation var att jag skulle börja med den föreslagna medicinen. Om det skulle bli biverkningar så kunde jag upphöra med att ta Hydrea. Anna berättade att också läkaren Kristin Garelius Hege rekommenderat att jag skulle börja med Hydrea, och jag vet att Heges ord väger tungt på Hematologen. Camilla och jag bestämde oss alltså för att jag ska börja med Hydrea så snart som möjligt. Om det fungerar så får jag fortsätta livslångt och det blir uppföljning med blodprov varje vecka.
Det är tråkigt att jag får så många blaster i blodet, men jag är glad för att det finns något som kan hantera detta. Jag känner att jag lagt ytterligare några dagar, veckor, månader till mitt liv.