Jag har sagt och skrivit att nån dag skulle jag vilja uppleva att jag inte har några krämpor som hindrar mig att göra det jag vill göra. Den senaste tiden har jag haft sådana krämpor som gjort att jag tyckt att sängläge är det enda acceptabla.
Men, i går, den 22 juli 2019, var en dag när jag var en helt vanlig människa, jag hade inte ont och jag kände mig motiverad att ta itu med saker som jag haft ganska länge på min att göra lista. Jag gjorde rent en motorsåg som är från den tiden då jag jobbade på Partner och gjorde några småjusteringar. Det var roligt eftersom det gick så bra, och nu kan jag skänka bort sågen till Hans, som har träd på sin tomt och stockar som han behöver såga upp. Tänk, jag var med och utvecklade sågen Partner R19 omkring 1967-1968, men med en ny kedja och ett nytt svärd så är den fortfarande en fungerande produkt. Sedan plockade jag 1,3 kg röda vinbär, så snart har jag tre kilo och då kan jag be Kerstin att hon gör saft och gelé, bara jag kan hitta tillräckligt många tomflaskor.
Idag hade jag besök av sköterskan Anna. Hon hade med sig en bedövningssalva som skulle göra att jag nästan inte skulle känna när man sticker genom huden och in i Port-a-Cathen. Det är inte så att jag är ”stickrädd”, men på ASIH resonerar man så att om man kan ta bort smärta så gör vi det. Port-a-Cathen skötte sig och det känns absolut ingenting när Anna sprutade in koksalt eller när hon tappade mig på blod för proverna.
För en dryg vecka sedan var jag på en loppmarknad och inköpte för den facila summan av 10 kronor en mycket avancerad räknare, CASIO FX-850P. Det kan programmeras i Basic, och det var länge sedan jag ägnade mig åt sådana nöjen. Nu håller jag på och skriver ett program för lösning av en generell andragradsekvation, bara för att det är roligt.