Den tjugonde dagen

Hej kära bloggläsare. Idag är det söndag och här är alldeles obeskrivlivligt lugnt på avdelningen. Min granne Saad har drabbats av feber och ligger med tre täcken på sig. Nu fordras en förklaring till rubriken på dagens blogg. Jag skrevs in och påbörjade behandlingen den 4 oktober. Idag är det söndagen den 23 oktober. 23 – 4 är vanligtvis 19, så därför hade det inte varit fel att skriva den nittonde dagen, och då hade det stämt med tidigare rubriker. Men om den 4e var den första dagen, så är det den tjugonde dagen som jag är på avdelning 141 just idag. Ingen stor sak, men precis som när man bröt tänderna av muckkammen, så vill man ju att saker och ting skall hända. Därför byter jag tideräkning från och med idag. Idag är den tjugonde dagen i mitt nya liv.

På ronden var det bara standardbesked, och att jag måste gå upp och kissa en gång i timman var ju tråkigt. Därför tog man bort en av glukospåsarna per dygn, så får vi se vilken nytta det gör. Jag frågade efter resultatet av CT-scanningen i fredags, men det hade inte kommit något resultat. Men, läkaren sa att om man hade hittat något obehagligt, så brukar röntgenläkaren ta kontakt och inte vänta på att en sekreterare skall skriva ut svaret. Så frågade jag efter senaste CRP-värde, men det kom läkaren inte ihåg. Efter en stund kommer en sköterska in med en grön liten lapp på vilket det står CRP 75. Om detta är rätt, peppar, peppar, så har det ju hänt nånting, eftersom mina CRP-värden tidigare legat på det dubbla. Konstigt att läkaren inte självmant tar upp en sådan sak. Nu hoppas jag att det är ett riktigt värde och att det gäller för mig och inte för någon annan patient.

img_0038

Om en stund så kommer Kenneth och några timmar senare så kommer Lars, så det blir en dag men mycket snack om radio och Radiomuseet.

Kenneth och Lars har varit här, och Annika tittade upp en liten stund. Hon hade med sig varma strumpor, så nu behöver jag aldrig mer frysa om fötterna.

Lämna ett svar