Dag 1

Fredrik och jag var här klockan halv åtta i morse. Vi blev väl mottagna och jag fick en egen säng – mitt hem under fyra veckor. För första gången fick jag dra på mig sjukhuskläder och hänga in mitt privata jag i ett litet, litet skåp. Sedan bar det iväg till ultraljud för att kolla hjärtat. Förutom ett visst läckage, som inte är ovanligt för gamla gubbar, så var hjärtat OK enligt röntgenläkaren.

Sedan blev det att åka till operation för att lägga in den kanyl som man skall mata in cytostatikan genom. Läkaren hade stora svårigheter och fick kalla på en kollega. Resultatet skulle sedan kollas genom en ny röntgen. Väl uppe på avdelningen skulle man precis påbörja cellgiftsbehandlingen när det kom besked att kanylen (CVK) inte var OK. Iväg till en annan operationsavdelning där man opererade medan man röntgade. Man hittade då att kanylen hade knippat sig, och under arbetet med att rätta till detta gjorde det så ont att jag höll på att svimma. Men jag överlevde! Klockan fem kunde man äntligen påbörja cytostatikabehandlingen.

Det var väldigt lugnande att ha Fredrik här nästan hela dagen. Camilla kom på besök vid femtiden och Annika ringde från Zambia. Mina barn är så omtänksamma!

Beskedet jag fick av läkaren igår var att den första behandlingen skulle vara en vecka med cellgifter och sedan tre veckor där man följer upp med en massa prover. Idag har jag fått reda på att i slutet av de fyra veckorna blir det en ny cellgiftskur, men efter denna får man vara konvalescent i hemmet, men med tre besök i veckan för provtagning. Sedan följer ytterligare två kurer med cellgifter med efterföljande vila i hemmet och flera besök i veckan på Hematologens öppenmottagning. Denna första behandlingsperiod sträcker sig alltså fram till årets slut. Vi kan alltså skippa skidresan till Alperna.

Jag hoppas naturligtvis att efter dessa tre månader att man skall kunna dra ner på behandlingar och uppföljningar, det vill säga att livet återgår till något mera normalt. Det blir aldrig samma liv som före leukemin, men förhoppningsvis blir det ett nytt och meningsfullt liv.